Löshoppning
Efter lektionen blev det en dags uteritt samt böjprov för att säkerställa att det inte var något galet med Tonian ben. För säkerhets skulle fick hon stå ytterligare några dagar utöver sina två vanliga vilodagar. Så igår var det dags att motionera henne igen efter fyra dagars paus... Och i och med att jag känner min lill apuma så tänkte jag inte ens tanken att sitta upp på henne efter vilan... Så vi åkte till ridhuset och där så löshoppade jag henne. Lätta korta bommar i kombination med boots och benskydd gjorde att matte kunde slappna av ;P . Efter framskrittning så satte jag henne itrav (fritt) och hon travade några varv, sedan svbängde hon in och satsade på ett av hindren som stog helt fritt i ridhuset =) Älskade skruttan ville hoppa ;) . Så det hondret travhoppade hon ett gäng gånger på eget bevåg medan jag stog och skrattade åt henne. När jag sedan satte henne i galopp så brallade och busade hon som en galning. Underbara hästen min! Jag filmade lite medan hon sprang och busade, men han inte få igång kameran när hon busade som mest.
Hon fick hoppa studs vilket hon gjorde mycket bra. Hon hoppar hur hon än kommer, och är totalt orädd, och älskar det verkligen! Skulle vår dressyrkarriär grumlas så kan hon nog alltid bli en suverän hopphäst ;)
Idag velar jag mellan uteritt i det otroligt fina vädret, eller åka till ridhuset och träna. Bägge känns väldigt intressanta =)
Jag har nu bestämt mig för att börja köra med småbalar hö inne, och fri tillgång på hösilage ute. Om jag kör med småbalar så behöver jag inte kånka hösilaget fram och tillbaka så mycket, och skötseln blir väldigt väldigt mycket enklare. Just nu är största funderingen dock på vad jag skall ha för typ av foderhäck. Jag har fått tips på stora cementringar (rör), ibc-tankar och träkonstruktioner. Trä kan vi utesluta direkt, för både Cescar och Melora är för bra sabortörer för det. ibc-tankarna tror jag blir väl små, och cementringar kan vara knepigt att transportera hit, även om de i sig inte kostar någon om man har tur.
När jag avr ute och red i tisdags så såg jag dock något lovande på skroten här bredvid. Det är en föredetta tank som är avdelad. Den är rejäl coh stadig och har hål i botten vilket skulle göra att vattnet rinner ut vid regn/slask. Dock är jag väl lite orolig öve rkanten. Den är ju inte diretk vass, men den är ju smal och lite knagglig. Jag tog lite bilder på den, och ska upp och mäta den samt fråga om pris. Det vore ju fantastisk om man faktiskt kunde lägga ner en bal i den redan från början =)
Här kommer lite bilder på åbäket i alla fall. Den är inte vacker, men den går ju självklart att måla lite, och det är ju inte för skönhetens skull jag väldjer att ha en foderhäck =)
Hon fick hoppa studs vilket hon gjorde mycket bra. Hon hoppar hur hon än kommer, och är totalt orädd, och älskar det verkligen! Skulle vår dressyrkarriär grumlas så kan hon nog alltid bli en suverän hopphäst ;)
Idag velar jag mellan uteritt i det otroligt fina vädret, eller åka till ridhuset och träna. Bägge känns väldigt intressanta =)
Jag har nu bestämt mig för att börja köra med småbalar hö inne, och fri tillgång på hösilage ute. Om jag kör med småbalar så behöver jag inte kånka hösilaget fram och tillbaka så mycket, och skötseln blir väldigt väldigt mycket enklare. Just nu är största funderingen dock på vad jag skall ha för typ av foderhäck. Jag har fått tips på stora cementringar (rör), ibc-tankar och träkonstruktioner. Trä kan vi utesluta direkt, för både Cescar och Melora är för bra sabortörer för det. ibc-tankarna tror jag blir väl små, och cementringar kan vara knepigt att transportera hit, även om de i sig inte kostar någon om man har tur.
När jag avr ute och red i tisdags så såg jag dock något lovande på skroten här bredvid. Det är en föredetta tank som är avdelad. Den är rejäl coh stadig och har hål i botten vilket skulle göra att vattnet rinner ut vid regn/slask. Dock är jag väl lite orolig öve rkanten. Den är ju inte diretk vass, men den är ju smal och lite knagglig. Jag tog lite bilder på den, och ska upp och mäta den samt fråga om pris. Det vore ju fantastisk om man faktiskt kunde lägga ner en bal i den redan från början =)
Här kommer lite bilder på åbäket i alla fall. Den är inte vacker, men den går ju självklart att måla lite, och det är ju inte för skönhetens skull jag väldjer att ha en foderhäck =)
Sköldpaddor
Alla hästmänniskor jag har mött har något gemensamt. Uttrycket "Nä, nu börjar jag med sköldpaddor istället" har ett par gånger om året florerat. Djurslaget i sig har varierat från sköldpaddor, kaniner och vandrande pinnar. Kontentan av det hela är dock densamma. Och anlednigen kan bland annat vara följande.
I morse när jag hade försovit mig (inte vaknat av två klockor..) och skyndade mig ut till stallet så möttes jag av denna syn samt en stor mule rakt i ansiktet. En jätteglad och nöjd Melora stog i stallgången. Hon hade rivit ner allt som fanns i stallet, SAMT lyckats få upp dörren till garderoben och därifrån slitit ut ytterligare saker såsom jacka, vantar, linda, sprayflaska, och Antonias dyra dyra dyra SeloE. Halva burken hade hon slabbat ut. En del på golvet, och en del ingrott i det hon dragit ner på golvet.
Utöver allt detta hyss hade hon även lyckats böjja täckeshängaren, förstöra grepen och tugga upp halva kvasten. Monster.
SeloE utsmetad på ett fleecetäcke.
Det blev till att städa upp, soppa bort det värsta och sedan släppa ut monstren. Mockningen därefter gick sådär. Jag har nu blandat upp torven med spån för torven har fryst i stallet. Det innebär att det är knölar och hårda bollar av torv lite överallt. Det är alltså inte bajs, men när man går på stöet i boxen känns det som att man har slarvat när man mockat. För mig som är väldigt noga med hygienen i boxen är detta lite jobbigt =) Jag vill att det skall vara helt rent i boxarna, inte några bajsbollar kvar (eller smutsiga torv/spånbollar). Men tinar det nu till lite, och toven och spånet blandas upp så kommer det ju bli bättre. Och under tiden åker det ut en hel del ren torv som har "bollat" sig.
som tur är så har jag ju ett troget sällskap i stallet när jag mockar. Särskilt om det är kallt, så gillar herrn att kura ihop sig i boxens hört.
I morse så såg jag Strumpan hoppa ut genpom fönbstret när jag kom ut. hon hade legat och sovit inne hos hästarna, men när hon hörde sin matte ville hon så klart in och få lite mat och värme. Så nu ligger hon vid elementet och myser.
I morse när jag hade försovit mig (inte vaknat av två klockor..) och skyndade mig ut till stallet så möttes jag av denna syn samt en stor mule rakt i ansiktet. En jätteglad och nöjd Melora stog i stallgången. Hon hade rivit ner allt som fanns i stallet, SAMT lyckats få upp dörren till garderoben och därifrån slitit ut ytterligare saker såsom jacka, vantar, linda, sprayflaska, och Antonias dyra dyra dyra SeloE. Halva burken hade hon slabbat ut. En del på golvet, och en del ingrott i det hon dragit ner på golvet.
Utöver allt detta hyss hade hon även lyckats böjja täckeshängaren, förstöra grepen och tugga upp halva kvasten. Monster.
SeloE utsmetad på ett fleecetäcke.
Det blev till att städa upp, soppa bort det värsta och sedan släppa ut monstren. Mockningen därefter gick sådär. Jag har nu blandat upp torven med spån för torven har fryst i stallet. Det innebär att det är knölar och hårda bollar av torv lite överallt. Det är alltså inte bajs, men när man går på stöet i boxen känns det som att man har slarvat när man mockat. För mig som är väldigt noga med hygienen i boxen är detta lite jobbigt =) Jag vill att det skall vara helt rent i boxarna, inte några bajsbollar kvar (eller smutsiga torv/spånbollar). Men tinar det nu till lite, och toven och spånet blandas upp så kommer det ju bli bättre. Och under tiden åker det ut en hel del ren torv som har "bollat" sig.
som tur är så har jag ju ett troget sällskap i stallet när jag mockar. Särskilt om det är kallt, så gillar herrn att kura ihop sig i boxens hört.
I morse så såg jag Strumpan hoppa ut genpom fönbstret när jag kom ut. hon hade legat och sovit inne hos hästarna, men när hon hörde sin matte ville hon så klart in och få lite mat och värme. Så nu ligger hon vid elementet och myser.
OJOJOJ!! =)
Ja nu är jag lycklig kan jag lova! I förrgår var jag ju iväg med Tonian och tränade. Lektionen gick helt fantastiskt bra trots 11 minusgrader (Brr!). Vi red enkla galoppombyte som blev riktigt riktigt bra! Skänkelvikningen var helt klart bättre än sist, och formen generellt var riktigt fin! OCH, vi red öppna. Den var inte perfekt, men det är ju precis i början av träningen så jag är MER än lycklig! Annika har en liten galen tanke om att vi ska satsa mkt på skolorna nu så vi kan debutera Msv i höst =) Det vore ju underbart, men kanske inte helt genomförbart. OM vi skulle kunna göra det, skulle jag ha uppnått ett av mina stora mål! Man ska ju alltid ha både orealistiska och realistiska mål i sin träning. Jag brukar lägga upp mina mål på följande sätt:
Drömmål - prix St George någon gång i livet
Realistiskt drömmål - Msv C/B
Delmål - Bra resultat i LA under 2012
Önskemål - Två tävlingshästar på Msv (LA- Msv)
Vi får se hur det går med mina mål, jag har ju en del år kvar som ryttare så förhoppningsvis kan jag fixa några av målen =)
Lektionen slutade dessvärre med att Antonia steg lite snett. Hon linkade lite lite i traven efter att skrittats en stund, så då avslutade vi. Tonian var riktigt trött i slutet, så det kan ha varti en blandning av trött häst och snedsteg.
Igår böjde jag benen på henne och sprang här hemma, och det fanns inte minsta reaktion. Så då tog jag en skritttur ut i skogen med henne. Mitt under rundan tog vi ca 15 meter trav och inte heller då visade hon något. Skönt =) Hon var väldigt väldigt pigg att rida, skritade på väldigt bra och tog ett par travsteg då och då bara för att visa att hon hade en växel till, om nu matte hade råkat glömma bort det. Söta lilla pyret!
Idag ska jag åka och köpa mer strö till hästarna. Nu när det är så väldigt kallt ute så fryser torven i boxarna så jag får blanda upp med spån. Vattnet har även fryst i stallet, så nu är det pumphuset som gäller. Sadelkammaren är dock varm och skön fortfarande!
Drömmål - prix St George någon gång i livet
Realistiskt drömmål - Msv C/B
Delmål - Bra resultat i LA under 2012
Önskemål - Två tävlingshästar på Msv (LA- Msv)
Vi får se hur det går med mina mål, jag har ju en del år kvar som ryttare så förhoppningsvis kan jag fixa några av målen =)
Lektionen slutade dessvärre med att Antonia steg lite snett. Hon linkade lite lite i traven efter att skrittats en stund, så då avslutade vi. Tonian var riktigt trött i slutet, så det kan ha varti en blandning av trött häst och snedsteg.
Igår böjde jag benen på henne och sprang här hemma, och det fanns inte minsta reaktion. Så då tog jag en skritttur ut i skogen med henne. Mitt under rundan tog vi ca 15 meter trav och inte heller då visade hon något. Skönt =) Hon var väldigt väldigt pigg att rida, skritade på väldigt bra och tog ett par travsteg då och då bara för att visa att hon hade en växel till, om nu matte hade råkat glömma bort det. Söta lilla pyret!
Idag ska jag åka och köpa mer strö till hästarna. Nu när det är så väldigt kallt ute så fryser torven i boxarna så jag får blanda upp med spån. Vattnet har även fryst i stallet, så nu är det pumphuset som gäller. Sadelkammaren är dock varm och skön fortfarande!
Galenpannan!
Jaa, igår var Antonia en riktig galenpanna! Barnen från kvarteret kom och skulle rida lite på henne. Vi brukar göra så att jag går en runda med dem och så turas de om att rida. Ex är de tre får de ju rida en tredjedel av turen på ett ungefär. Det är alltid väldigt uppskattat av dem att få rida lite, och så fort det blir vår och paddocken är ridbar så kan de ju få rida lite där, kanske till och med helt själva på tant Antonia. För saken är ju den att hon brukar vara jättejätteduktig med de små. Lugn och går mest och lunkar. Men igår var hon helt galenpanna... Första 300 metrarna var hon sitt vanliga lugna jag, men sedan fick hon syn på något och började trampa, blåsa, studsa lite, lägga i backen och tramsa sig. Så... efter ytterligare 100 meter när jag insåg att hon inte skulle skärpa till sig fick ryttarinnan hoppa av och vi fick allihopa gå tillbaka. Jag fick kämpa med ett odjur som taktade, trippade, studsade, gick i jättehög form (mmm) och gick en någorlunda öppna hela vägen tillbaka, dvs knappa 2 km.
Idag ska vi till Töllsjö, och frågan är om att skrittarbete med böjning i kroppen igår har gjort henne stel eller mjuk =) Det återstår att se!
I lördags skoddes Antonia och Cescar och Flopp verkades. Helt underbart skönt att få på Antonia nya sulor!! De är tjockare än de jag haft innan, och så valde jag skor med fyra broddhål. Det ska bli spännande att se hur hon går på bana med denna kombinationen. Kanske kan fröken Prinsessan på ärten slappna av och börja arbeta nu? =)
För en tid sedan så införskaffade jag mig en mp3 med "Mental träning för ryttaren", det är nu säkert två år sedan, och jag höll väl igång max ett halvår innan jag la ner det hela. Nu har jag dock funderat på att ta upp det igen. Bland det sisat jag gjorde var att göra ett Collage. Det skulle vara ett Collage som visar en plats (fantasi eller verklighet) där man kan känna lugn, styrka, inspiration och harmoni. Jag bad vid det tillfället min bästis om hjälp med utformningen, och av en slump så hittade jag detta collage igen för en liten tid sedan. (Därav tanken på att ta upp det hela igen...) Och visst blir man inspirerad! Bilderna är tagna från Google, och jag har inte med någon fotograf, hoppas inte någon blir sur om det skulle råka vara er häst ;P
Nu är det dock dags för lite annat!
Idag ska vi till Töllsjö, och frågan är om att skrittarbete med böjning i kroppen igår har gjort henne stel eller mjuk =) Det återstår att se!
I lördags skoddes Antonia och Cescar och Flopp verkades. Helt underbart skönt att få på Antonia nya sulor!! De är tjockare än de jag haft innan, och så valde jag skor med fyra broddhål. Det ska bli spännande att se hur hon går på bana med denna kombinationen. Kanske kan fröken Prinsessan på ärten slappna av och börja arbeta nu? =)
För en tid sedan så införskaffade jag mig en mp3 med "Mental träning för ryttaren", det är nu säkert två år sedan, och jag höll väl igång max ett halvår innan jag la ner det hela. Nu har jag dock funderat på att ta upp det igen. Bland det sisat jag gjorde var att göra ett Collage. Det skulle vara ett Collage som visar en plats (fantasi eller verklighet) där man kan känna lugn, styrka, inspiration och harmoni. Jag bad vid det tillfället min bästis om hjälp med utformningen, och av en slump så hittade jag detta collage igen för en liten tid sedan. (Därav tanken på att ta upp det hela igen...) Och visst blir man inspirerad! Bilderna är tagna från Google, och jag har inte med någon fotograf, hoppas inte någon blir sur om det skulle råka vara er häst ;P
Nu är det dock dags för lite annat!
Energi
Igår var jag med Antonia på ridskolan för tredje dagen på raken. Vädret har gjort att det är stört omöjligt att rida ut för oss. Hennes skor är så slitna så jag får inte i några broddar, och det har varit isgata här hemma. Hur som så blev det longering igår, och jädrans i mig vad hon busade och brallade! Hon är för söt när hon släpper lös ordentligt! Benen far åt alla håll, hon sparkar framåt med frambenen och upp med bakbenen. Bra för ryggen är det ju också, den stretchas rejält! =)
Idag blev det dock en uteritt för det har tinat upp under natten. Så det blev en ny tur, ut mot bron för att sedan ta grusvägen förbi Östtorp och sedan asfalten hem. Väldigt mysig väg, och något längre än vad jag faktiskt trodde, så det var ett plus. Nu tog den ändå bara 45 minuter, men den är helt klart värd att rida! Jag ska snoka lite på hitta.se och se om man kan hitta någon skogsväg hem så man slipper asfalten. Visserligen störs jag inte av lita asfalt då och då. De flesta rundorna här omkring är grus, så det är bra att variera underlaget lite ibland!
Nu står det dock helt klart att Antonia är lite ömfotad, inget annat. Känns skönt, coh då vet jag ju att det kommer ordna sig när hon får på sig sina riktiga sulor igen. Min lilla prinsessan på ärten! =)
Häromdagen så var barnen från byn här och borstade på hästarna. Det var tänkt att jag skulle ta in Antonia, men Melora kom fram istället, och då blev det hon som fick sig en borstomgång av barnen. Min lilla flicka stog jättesnällt när barnen for runt om henne och borstade pratade och försökte (bra av dem) att lyfta hennes hovar och kratsa dem. Det är verkligen underbart att ha fått en sådan häst med ett så underbart temperament. Jag vet att jag tjatar om det hela tiden, men oj vad jag är glad för henne, mitt lilla gryn!
Idag börjar äntligen kören igen, så jag och Josefin ska ta oss lite mat innan körövningen! Det har blivit lite av tradition att träffas innan och äta lite. Härligt! =)
OCH, jag och min underbaraste Tessan ska på något spännande i februari, jag har aldrig varit där, och inte heller på något liknande, men nu ska det allt ske!! GÖTEBORGS HORSE SHOW!!! Får då sannerligen tanka på bankkortet inför mässbesöket där =) Det blir lördagen så vi ska se en internationell hoppning 1.55 samt KüREN!! Oh vad det ska bli underbart!!
Jag hoppas då sannerligen att jag får se Tinne! Hon är en stor idol för mig, rider så underbart mjukt och fint.
Idag blev det dock en uteritt för det har tinat upp under natten. Så det blev en ny tur, ut mot bron för att sedan ta grusvägen förbi Östtorp och sedan asfalten hem. Väldigt mysig väg, och något längre än vad jag faktiskt trodde, så det var ett plus. Nu tog den ändå bara 45 minuter, men den är helt klart värd att rida! Jag ska snoka lite på hitta.se och se om man kan hitta någon skogsväg hem så man slipper asfalten. Visserligen störs jag inte av lita asfalt då och då. De flesta rundorna här omkring är grus, så det är bra att variera underlaget lite ibland!
Nu står det dock helt klart att Antonia är lite ömfotad, inget annat. Känns skönt, coh då vet jag ju att det kommer ordna sig när hon får på sig sina riktiga sulor igen. Min lilla prinsessan på ärten! =)
Häromdagen så var barnen från byn här och borstade på hästarna. Det var tänkt att jag skulle ta in Antonia, men Melora kom fram istället, och då blev det hon som fick sig en borstomgång av barnen. Min lilla flicka stog jättesnällt när barnen for runt om henne och borstade pratade och försökte (bra av dem) att lyfta hennes hovar och kratsa dem. Det är verkligen underbart att ha fått en sådan häst med ett så underbart temperament. Jag vet att jag tjatar om det hela tiden, men oj vad jag är glad för henne, mitt lilla gryn!
Idag börjar äntligen kören igen, så jag och Josefin ska ta oss lite mat innan körövningen! Det har blivit lite av tradition att träffas innan och äta lite. Härligt! =)
OCH, jag och min underbaraste Tessan ska på något spännande i februari, jag har aldrig varit där, och inte heller på något liknande, men nu ska det allt ske!! GÖTEBORGS HORSE SHOW!!! Får då sannerligen tanka på bankkortet inför mässbesöket där =) Det blir lördagen så vi ska se en internationell hoppning 1.55 samt KüREN!! Oh vad det ska bli underbart!!
Jag hoppas då sannerligen att jag får se Tinne! Hon är en stor idol för mig, rider så underbart mjukt och fint.men suck då!
Jaha, just som jag hade skrivit klart och skulle lägga in lite bilder så stängs internet ner... Jaja, jag får försöka komma ihåg vad jag skrev.
Antonia är fräsch igen, så det var nog antingen en stukning, eller vrickning, alternativt en protest mot bootsen... jag har en känsla av att hon (alla som träffat henne vet ju hur fånig hon kan vara) tycker där är obehagligt att få sand innanför bootsen....
Så, idag har vi varit ute och ridit i halv orkan... jisses vad det blåste! Och Antonia är lite smått galen just nu. Jag skulle vilja att hon var mer framåt, men hon blir bara uppåt och stel. Och så hoppar hon för allt och ingenting... Och nu är det andra ridturen på raken som hon bockar med mig... Första gången började hon bocka stillastående och idag när vi skulle sakta av från trav.
Mysko pålle jag har minsan! =) Imorgon eller på söndag blir det till att åka till ridhuset och rida lite dressyr. Förhoppningsvis kan jag få henne mer framåt och mer harmonisk då. Hon är generellt lättare att rida när man är på banan, och ännu lättare (oftast) när man är i ridhuset. Om jag ska åka och träna imorgon blir det dock på kvällen, för på fm är det lektioner, och vi vill INTE vara i lilla ridhuset) och på dagen-em ska jag hjälpa Linda att flytta en häst. Såå, med detta i beaktande så är det lättare att åka och dressyra på söndag =)
Melora har varit inne på Ale idag och fått på nya dojjor, allt såg väldigt fint ut, så de var mkt nöjda med hennes framsteg! Hon är verkligen helt udnerbar den lilla pållan! På morgonen gick hon raka vägen in i transporten, hon skötte sig riktigt bra under hela besöker och gick sedan snällt in i transporten igen! Älskade lilla gryn! Hobvslagaren sa en så underbart gullig sak när vi var där "Det är verkligen en anmärkningsvärd pålle det här. Så otrolligt snäll och människokär. Det är inte ofta hästar vänjer sig vid och accepterar skoning så här fort" Det värmde i mattes hjärta vill jag lova! =)
Häromdagen satt jag och rensade min hotmail. Jag hittade då en massa bilder som jag fått skickade till mig. Det är bilder från både relativ nutid och från 10 år sedan. Här kommer lite smakprov på det hela!
Underbart snälla Cescar med hunden Chaplin på sin rygg. Bilden är ca 10 år gammal, och vi stog då hos Bosse och Elvy i Persmåla.
Här är fina Cescar i Harby, ca 4 år sedan.
En sagolikt fin bild på Fabiola (Flopp) tagen av Lovisa Lindqqvist I Brändebo, ca 2 år sedan.
Kärlek, Cescar och jag i Persmåla, ca 10 år sedan
Tessan och en nyklippt Cescar i Harby hemma hos Tessans föräldrar, ca 3 år sedan.
Cescar och Antonia i Harby. Ca 4 år sedan
Nu ska jag hoppa in i duschen och förbereda mig för att ut och äta med Josefin!
Halt
Idag på morgonen (snarare förmiddagen...) åkte jag och Antonia till ridhuset för att träna lite. Och äntligen skulle jag få testa min nya övning tänkte jag. Men icke sa nicke. När vi hade skrittat fram och började trava i låg rund form var hon väldigt motvillig, stel och inte framåt. Och efter ett par varv började hon halta. Inte mycket, först mest som att hon varlite ömfotad eller stel, och efter en liten stund blev det lite mer distinkt. Så, det var bara till att sitta av, kolla hovarna (som var ok) och sedan åka hem igen. SUCK!
Hon har ju betett sig exakt så här en gång tidigare, när jag var och tränade hos Annika Kroon. Den gången tror vi att hon steg snett under lektionen vilket renderade en hälta. MEN, jag vet att man lätt blir nojjig som rytter/hästägare/matte, men den gången hade jag boots på henne runt om, och det hade jag även denna gången. Ute i skogen har jag ju haft boot runt om många gånger, men där är det ju inte sand på samma sätt. Så, min fundering är om hon helt enkelt inte gillar att ha bootsen, och att hon upplever dem som hindrande/skavande om det kommer in grus i dem. Det finns ju två anledningar till att jag vill ha boots på henne. Dels för att hon ibland stryker sig själv med hovarna och jag vill undvika att hon trampar på sig själv och skadar sig, samt för att underlätta för mig. Åker jag och tränar med henne och sätter på benskydd och boots, så slipper jag ta på transportskydden...
Hon får vila någon dag nu, och så får jag ta en tur ut i skogen och se hur hon känns. Och vi får väl sluta rida med boots, och ta risken att hon trampar sig istället.
I övrigt så måste jag säga att Melora är en helt fantastisk häst. Igår var jag en aningen ledsen på kvällen, och gick och ställde mig hos Melora. Hon stog still, och bara "va". nosade på mig och undrade vad det var med mig. Sådan tröst som hon utstrålade har jag nog aldrig varit med om. Möjligen Cescar när han var yngre (och jag var yngre).
Personligen så längtar jag efter en massa saker nu. Jag längtar efter våren, jag längtar efter värme utomhus. jag längtar efter att leran vid ingången till hagen skall försvinna. jag längtar tills min paddock försvinner, jag längtar efter lite mer ro i själen och jag väntar på svar på ett ärende. Man brukar ju säga att "den som längtar efter något gott längtar aldrig för länge". Och om det vill jag bara säga, så fanken heller! Att längta är det värsta som finns!!
Hon har ju betett sig exakt så här en gång tidigare, när jag var och tränade hos Annika Kroon. Den gången tror vi att hon steg snett under lektionen vilket renderade en hälta. MEN, jag vet att man lätt blir nojjig som rytter/hästägare/matte, men den gången hade jag boots på henne runt om, och det hade jag även denna gången. Ute i skogen har jag ju haft boot runt om många gånger, men där är det ju inte sand på samma sätt. Så, min fundering är om hon helt enkelt inte gillar att ha bootsen, och att hon upplever dem som hindrande/skavande om det kommer in grus i dem. Det finns ju två anledningar till att jag vill ha boots på henne. Dels för att hon ibland stryker sig själv med hovarna och jag vill undvika att hon trampar på sig själv och skadar sig, samt för att underlätta för mig. Åker jag och tränar med henne och sätter på benskydd och boots, så slipper jag ta på transportskydden...
Hon får vila någon dag nu, och så får jag ta en tur ut i skogen och se hur hon känns. Och vi får väl sluta rida med boots, och ta risken att hon trampar sig istället.
I övrigt så måste jag säga att Melora är en helt fantastisk häst. Igår var jag en aningen ledsen på kvällen, och gick och ställde mig hos Melora. Hon stog still, och bara "va". nosade på mig och undrade vad det var med mig. Sådan tröst som hon utstrålade har jag nog aldrig varit med om. Möjligen Cescar när han var yngre (och jag var yngre).
Personligen så längtar jag efter en massa saker nu. Jag längtar efter våren, jag längtar efter värme utomhus. jag längtar efter att leran vid ingången till hagen skall försvinna. jag längtar tills min paddock försvinner, jag längtar efter lite mer ro i själen och jag väntar på svar på ett ärende. Man brukar ju säga att "den som längtar efter något gott längtar aldrig för länge". Och om det vill jag bara säga, så fanken heller! Att längta är det värsta som finns!!
Morgonritt och blåst!
Igår blev det en morgonritt på Antonia medan de andra hästarna stog kvar inne i stallet. Antonia river nästan stallet om hon ska stå kvar inne när de andra går ut, så då var det bättre att de fick stå kvar inne lite längre. Turen var helt fantastisk! Vackert väder och några minusgrader. Det var lite hårt i backen vilken inte Tonian gillar, men efter ett tag började hon slappna av och jobbade väldigt fint!
Hon gjorde riktigt fin öppna på hemvägen, med bra energi, och ett par riktigt fina ryggningar. Hon drar år vänster i ryggningarna, men hon svarade otroligt bra, gick i bibehållen form och med mjukt stöd, så jag är väldigt nöjd =)
Hon fick äntligen av sig sin vinterpäls i torsdags kväll, efetr en tur till ridhuset, och ridning i lilla ridhuset (tält) med kraftiga vindbyar... Antonia var INTE särksilt glad för det, och ridningen blev mer miljöträning då hon var så spänd att riktigt dressyrjobb kunde uteslutas. Vidare hem blev det som sagt va klippning, och sedan fick hon på sitt nya täcke som satt som en smäck. Det är hel hals på detta täcke i och med att lillan fryser om sin hals =)
Och mycket riktigt, på morgonen igår när jag skulle göra henne i ordning henne stog hon och darrade som en galning efter att jag borstat henne, trots täcke över rumpan =) Halsen var ju bar då ;) Hon är för söt!
Idag satsar jag på en ny tur till ridhuset. Denna gång skall jag dock kolla upp att det är ledigt i stora ridhuset! Jag har ju ett par spännande övningar jag vill testa! Jag får återkomma med hur övningarna fungerar senare!
Hon gjorde riktigt fin öppna på hemvägen, med bra energi, och ett par riktigt fina ryggningar. Hon drar år vänster i ryggningarna, men hon svarade otroligt bra, gick i bibehållen form och med mjukt stöd, så jag är väldigt nöjd =)
Hon fick äntligen av sig sin vinterpäls i torsdags kväll, efetr en tur till ridhuset, och ridning i lilla ridhuset (tält) med kraftiga vindbyar... Antonia var INTE särksilt glad för det, och ridningen blev mer miljöträning då hon var så spänd att riktigt dressyrjobb kunde uteslutas. Vidare hem blev det som sagt va klippning, och sedan fick hon på sitt nya täcke som satt som en smäck. Det är hel hals på detta täcke i och med att lillan fryser om sin hals =)
Och mycket riktigt, på morgonen igår när jag skulle göra henne i ordning henne stog hon och darrade som en galning efter att jag borstat henne, trots täcke över rumpan =) Halsen var ju bar då ;) Hon är för söt!
Idag satsar jag på en ny tur till ridhuset. Denna gång skall jag dock kolla upp att det är ledigt i stora ridhuset! Jag har ju ett par spännande övningar jag vill testa! Jag får återkomma med hur övningarna fungerar senare!
Sammanfattning av 2011
Om man gör en sammanfattning av 2011 så har det generellt varit ganska bra. På den personliga fronten så började året som en otroligt jobbig tid, fast samtidigt med en liten förhoppning om ljusning. Jag visste att jag skulle få flytta till min egna gård, och skulle få den så välbehövliga nystarten. Å andra sidan var sorgen efter min underbara bror fortfarande överväldigande.
Hästmässigt så red jag inte de första två månaderna av året. Sorgen gjorde att jag hade svårt att ta mig för någonting, och av någon anledning så kände jag till och med en svag avsky för att vara ute i stallet. Jag vet inte om det har med lilla Melora att göra, hästen som finns till tack vare min bror. Jag lyckades övertala Daniel om att vi skulle ta ett föl tillsammans och sedan sälja det som 3åring med förtjänst. (ok, han fattade ju att det var en risk, och att jag förskönade det lite. Dock så visste han hur mycket jag önskade mig en liten fölunge. Med stort hjärta sa han "självklart". Sådan var han min bror, så otroligt osjälvisk och genomsnäll). Dock gjorde väl hela denna fantastiska händelse att det kändes jobbigt att gå ut i stallet, för allt påminde mig just då om honom.
Efter flytten till Bäreberg så kom ridningen igång. Detta mycket tack vare att jag fick min nystart, och att jag fick något annat att fokusera på. Vidare så kom jag snabbt i kontakt med folket på ERF, och var en flitig gäst i deras ridhus. Jag hittade även en helt underbar tränare som jag började träna för. Vi startade relativt snart vår första lilla träningstävling. Och Antonia skötte sig väldigt fint. En fin procent på 67% i LB:1 var vi mer än nöjda med!
En tredjeplacering i Färgelanda.
En fil andraplats på en av årets alla tävlingar. Just denna bild är från årets sista likala dressyrtävling. En procent på 69,33 och en andraplats.
Detta sporrade ju självklart vidare så snart bar det av på en lokal dressyrtävling i Grästorp. Där kom vi på en 6e plats (efter lite felräkningar) på dryga 64%. Detta blev starten till vår tävlingssäsong som sträckte sig från april till november. Det vbar upp- och nedgångar, många fina procent och placeringar, och ett par rejäla magplask. Under hösten befäste vi LB-klasserna och avsluta säsongen med att starta en LA:1 på klubbnivå med 67,11%. Efter denna insatts blev det en välförtjänt viloperiod för Tonian, för att nu sättas igång för att börja befästa LA-rörelserna mer.
Det har totalt blivit 8 placeringar och 3 clear rounder
Här är 6 av dem, ytterligare en andraplats och en vit rosett (7 plats) tillkom efter sista tävlingshelgen.
Meloras år har varit desto mer kämpigt. Under våren stog hon på "tillväxt" och mådde väldigt bra. På sin årsdag var hon ca 157cm i mankhöjd vilket efter uppskattningstabeller ger en total mankhöjd i vuxen ålder på ca 174 cm. Perfekt tänkte jag!
Då mitt bete på min nya gård var knapert bestämde jag migf för att skicka iväg henne på bete, ett beslut jag kommer ångra för alltid. Först var hon ett par veckor hos en kompis, där hon hade det mer än bra! En helt perfekt tid med bra omsorg och treligt sällskap. Vidare därifrån åkte hon till unghästbetet. Under de korta 3,5 veckorna hon stog där så han hon magra något kopiöst, samt bli halt. Första gången jag hälsade på henne, efter ca 1 vecka var allt bra, men när jag sedan kom andra gången så stog jag och grät i ahgen. Hon var halt, sårig vid hoven och mager. Jag tog hem henne så fort jag kunde, men skadan var redan skedd. I och emd att hon magrat så hade hennes imunförsvbar försämrats, och såret vid hoven hade blivit infekterat. Detta hade sedan letat sig in i hovväggen och lett till White lines disease och kraftiga hålväggar orsakade av bakterier. Jag tog ut veterinär och hovslagare samma vecka hon kom hem till mig, började genast att fodra upp henne och lät henne stå i virkonbad varje dag. Tyvärr var det för långt gånget och jag fick ta henne till Ale djursjukhus drä hon opererades först ståendes, och sedan fick de söva henne och operera henne. Hon stog där i 10 dagar med gips på 3 ben. Därefter fick hon komma hem och vara hemma med gips i ytterliggare 14 dagar. Efter detta var det återbesök var 4e vecka, samt boxvila första månaderna och sedan sjukhage. Först i december fick hon komma ut till de andra hästarna. Och vilken lycka det var!! I slutet av sin konvalecensperiod var hon så pass svårhanterlig att jag var rädd att jag skulle få ta bort henne, men så fort hon fick komma ut till de andra hästarna och börja leva som en häst igen, så blevb hon snäll som en hundvalp. VArje dag skall hennes hovar spolas, och jag måste för alltid ha lite extra koll på hennes ben och hovar. men hon lever, och hon blir bättre och bättre hela tiden! Nu är hon 166 i mankhöjd ovh har ca 10 cm längre banben än Antonia, mätt upp till knäet. =)
Cescar har fått blivit pensionär, och även om han då och då går en runda i skogen med barnan i kvarteret, eller om någon kompis kommer på besök och vill ut på en lugn liten tur, så lever han och Fabiola ett pensionärsliv nu. Cescar är otroligt glad över att Melora är frisk igen, och de busar och leker väldigt mycket i hagen tillsammans. Underbart är det att se!
På min vackra gård har det hänt otroligt mycket detta året! Huset har blivit skrapat och målat, stallet som saknade inredning när jag köpte gården har fått vackra boxar från Jaba, gödselplatta och dörr från stallet direkt ut till den, grusad gårdsplan, foderkammare, inredd sadelkammare och en SPOLSPILTA! Den stora hagen är omgärdad av ett vackert trästaket och en paddock håller på att färdigställas. Det finns även vatten in till stallet, foderkammaren och självklart spolsåiltan. Det finns ytterlapor som är riktade så det är ljust även kvällstid runt stallet, värme (och el...) i sadelkammaren, varmvatten i foderkammare och spolspilta samt (dessvärre) sjukhage. Allt deta känns självklart helt magiskt. Och jag har enbart Mamma och Kent att tacka. utan dem hade inget av detta varit möjligt! Älskar dem!
Underhösten fick jag även jobb som instruktör på ERF, vilket rä otroligt roligt! Jag stortrivs med jobbet och det är underbart att få se utvecklingen som ryttarna genomgår från gång till gång!
Jag har under året fått många nya kompisar och vänner, inte minst Linda, Josefine och mina fantastiska grannar Edel och Roland!
Så sammanfattningsvis kan man konstatera att trots motgångar så har det varit ett väldigt bra år, allt som allt. Detta året, 2012 hoppas jag skall bli ännu bättre!
Hästmässigt så red jag inte de första två månaderna av året. Sorgen gjorde att jag hade svårt att ta mig för någonting, och av någon anledning så kände jag till och med en svag avsky för att vara ute i stallet. Jag vet inte om det har med lilla Melora att göra, hästen som finns till tack vare min bror. Jag lyckades övertala Daniel om att vi skulle ta ett föl tillsammans och sedan sälja det som 3åring med förtjänst. (ok, han fattade ju att det var en risk, och att jag förskönade det lite. Dock så visste han hur mycket jag önskade mig en liten fölunge. Med stort hjärta sa han "självklart". Sådan var han min bror, så otroligt osjälvisk och genomsnäll). Dock gjorde väl hela denna fantastiska händelse att det kändes jobbigt att gå ut i stallet, för allt påminde mig just då om honom.
Efter flytten till Bäreberg så kom ridningen igång. Detta mycket tack vare att jag fick min nystart, och att jag fick något annat att fokusera på. Vidare så kom jag snabbt i kontakt med folket på ERF, och var en flitig gäst i deras ridhus. Jag hittade även en helt underbar tränare som jag började träna för. Vi startade relativt snart vår första lilla träningstävling. Och Antonia skötte sig väldigt fint. En fin procent på 67% i LB:1 var vi mer än nöjda med!
En tredjeplacering i Färgelanda. En fil andraplats på en av årets alla tävlingar. Just denna bild är från årets sista likala dressyrtävling. En procent på 69,33 och en andraplats.Detta sporrade ju självklart vidare så snart bar det av på en lokal dressyrtävling i Grästorp. Där kom vi på en 6e plats (efter lite felräkningar) på dryga 64%. Detta blev starten till vår tävlingssäsong som sträckte sig från april till november. Det vbar upp- och nedgångar, många fina procent och placeringar, och ett par rejäla magplask. Under hösten befäste vi LB-klasserna och avsluta säsongen med att starta en LA:1 på klubbnivå med 67,11%. Efter denna insatts blev det en välförtjänt viloperiod för Tonian, för att nu sättas igång för att börja befästa LA-rörelserna mer.
Det har totalt blivit 8 placeringar och 3 clear rounder
Här är 6 av dem, ytterligare en andraplats och en vit rosett (7 plats) tillkom efter sista tävlingshelgen.
Meloras år har varit desto mer kämpigt. Under våren stog hon på "tillväxt" och mådde väldigt bra. På sin årsdag var hon ca 157cm i mankhöjd vilket efter uppskattningstabeller ger en total mankhöjd i vuxen ålder på ca 174 cm. Perfekt tänkte jag!
Då mitt bete på min nya gård var knapert bestämde jag migf för att skicka iväg henne på bete, ett beslut jag kommer ångra för alltid. Först var hon ett par veckor hos en kompis, där hon hade det mer än bra! En helt perfekt tid med bra omsorg och treligt sällskap. Vidare därifrån åkte hon till unghästbetet. Under de korta 3,5 veckorna hon stog där så han hon magra något kopiöst, samt bli halt. Första gången jag hälsade på henne, efter ca 1 vecka var allt bra, men när jag sedan kom andra gången så stog jag och grät i ahgen. Hon var halt, sårig vid hoven och mager. Jag tog hem henne så fort jag kunde, men skadan var redan skedd. I och emd att hon magrat så hade hennes imunförsvbar försämrats, och såret vid hoven hade blivit infekterat. Detta hade sedan letat sig in i hovväggen och lett till White lines disease och kraftiga hålväggar orsakade av bakterier. Jag tog ut veterinär och hovslagare samma vecka hon kom hem till mig, började genast att fodra upp henne och lät henne stå i virkonbad varje dag. Tyvärr var det för långt gånget och jag fick ta henne till Ale djursjukhus drä hon opererades först ståendes, och sedan fick de söva henne och operera henne. Hon stog där i 10 dagar med gips på 3 ben. Därefter fick hon komma hem och vara hemma med gips i ytterliggare 14 dagar. Efter detta var det återbesök var 4e vecka, samt boxvila första månaderna och sedan sjukhage. Först i december fick hon komma ut till de andra hästarna. Och vilken lycka det var!! I slutet av sin konvalecensperiod var hon så pass svårhanterlig att jag var rädd att jag skulle få ta bort henne, men så fort hon fick komma ut till de andra hästarna och börja leva som en häst igen, så blevb hon snäll som en hundvalp. VArje dag skall hennes hovar spolas, och jag måste för alltid ha lite extra koll på hennes ben och hovar. men hon lever, och hon blir bättre och bättre hela tiden! Nu är hon 166 i mankhöjd ovh har ca 10 cm längre banben än Antonia, mätt upp till knäet. =)
Cescar har fått blivit pensionär, och även om han då och då går en runda i skogen med barnan i kvarteret, eller om någon kompis kommer på besök och vill ut på en lugn liten tur, så lever han och Fabiola ett pensionärsliv nu. Cescar är otroligt glad över att Melora är frisk igen, och de busar och leker väldigt mycket i hagen tillsammans. Underbart är det att se!
På min vackra gård har det hänt otroligt mycket detta året! Huset har blivit skrapat och målat, stallet som saknade inredning när jag köpte gården har fått vackra boxar från Jaba, gödselplatta och dörr från stallet direkt ut till den, grusad gårdsplan, foderkammare, inredd sadelkammare och en SPOLSPILTA! Den stora hagen är omgärdad av ett vackert trästaket och en paddock håller på att färdigställas. Det finns även vatten in till stallet, foderkammaren och självklart spolsåiltan. Det finns ytterlapor som är riktade så det är ljust även kvällstid runt stallet, värme (och el...) i sadelkammaren, varmvatten i foderkammare och spolspilta samt (dessvärre) sjukhage. Allt deta känns självklart helt magiskt. Och jag har enbart Mamma och Kent att tacka. utan dem hade inget av detta varit möjligt! Älskar dem!
Underhösten fick jag även jobb som instruktör på ERF, vilket rä otroligt roligt! Jag stortrivs med jobbet och det är underbart att få se utvecklingen som ryttarna genomgår från gång till gång!
Jag har under året fått många nya kompisar och vänner, inte minst Linda, Josefine och mina fantastiska grannar Edel och Roland!
Så sammanfattningsvis kan man konstatera att trots motgångar så har det varit ett väldigt bra år, allt som allt. Detta året, 2012 hoppas jag skall bli ännu bättre!
Raketer, oroliga hästar och baksmälla
Ja, så kan jag sammanfatta det nya året. Det var sanslöst mkt smällare, precis runt stallet. jag hade stängda luckor, radion på skyhögt och ljuset tänt. Jag gav dem hö och kraftfoder vid tolvsnåret så de skulle få något annat att tänka på. Cescar fick lugnande så han skulle klara sig, så han var "bara" jättestressad. Melora stog en hel del på bakvbenen i boxen, så hon var rejält oroad. Till nästa år kommer jag nog dessvärre få ge dem alla lugnande! Antonia for runt lite i boxen, men var relativt lugn, och Fabiola satte ideligen i halsen, och stog och skakade. Jag önskar att alla som skjuter upp massa (pengar) smällare och raketer kunde få se hur djuren har det under denna tiden. Är det verkligen värt det?!? Till och med kissarna var oroliga, och det har de aldrig varit innan.
Jaja, pållisarna överlevde, men jag tror jag nöjer mig med lite longering idag. Vill inte riskera att det bli fel under ridningen bara för att hon är lite stressad efter inatt.
Nyårsfesten igår var helt underbart kul. Även fast jag lyckades bli full kastrull och numera sitter med baksmälla... Jaja, men det är väl så man ska fira in det nya året? =) Det hör ju lite till på något sätt!
Jag har även suttit lite med tävlingsplaneringen nu inför kommande år. Det ser ut som att det kommer finnas ganska många tävlingar för oss att åka ut på. Lättare nu när vi satsar på regional nivå, då har vi ett större utbud!
Nu, däremot, ska jag gå och sova lite =)
Jaja, pållisarna överlevde, men jag tror jag nöjer mig med lite longering idag. Vill inte riskera att det bli fel under ridningen bara för att hon är lite stressad efter inatt.
Nyårsfesten igår var helt underbart kul. Även fast jag lyckades bli full kastrull och numera sitter med baksmälla... Jaja, men det är väl så man ska fira in det nya året? =) Det hör ju lite till på något sätt!
Jag har även suttit lite med tävlingsplaneringen nu inför kommande år. Det ser ut som att det kommer finnas ganska många tävlingar för oss att åka ut på. Lättare nu när vi satsar på regional nivå, då har vi ett större utbud!
Nu, däremot, ska jag gå och sova lite =)
