meloraochantonia

Om man gör en sammanfattning av 2011 så har det generellt varit ganska bra. På den personliga fronten så började året som en otroligt jobbig tid, fast samtidigt med en liten förhoppning om ljusning. Jag visste att jag skulle få flytta till min egna gård, och skulle få den så välbehövliga nystarten. Å andra sidan var sorgen efter min underbara bror fortfarande överväldigande.

Hästmässigt så red jag inte de första två månaderna av året. Sorgen gjorde att jag hade svårt att ta mig för någonting, och av någon anledning så kände jag till och med en svag avsky för att vara ute i stallet. Jag vet inte om det har med lilla Melora att göra, hästen som finns till tack vare min bror. Jag lyckades övertala Daniel om att vi skulle ta ett föl tillsammans och sedan sälja det som 3åring med förtjänst. (ok, han fattade ju att det var en risk, och att jag förskönade det lite. Dock så visste han hur mycket jag önskade mig en liten fölunge. Med stort hjärta sa han "självklart". Sådan var han min bror, så otroligt osjälvisk och genomsnäll). Dock gjorde väl hela denna fantastiska händelse att det kändes jobbigt att gå ut i stallet, för allt påminde mig just då om honom.



Efter flytten till Bäreberg så kom ridningen igång. Detta mycket tack vare att jag fick min nystart, och att jag fick något annat att fokusera på. Vidare så kom jag snabbt i kontakt med folket på ERF, och var en flitig gäst i deras ridhus. Jag hittade även en helt underbar tränare som jag började träna för. Vi startade relativt snart vår första lilla träningstävling. Och Antonia skötte sig väldigt fint. En fin procent på 67% i LB:1 var vi mer än nöjda med!

 En tredjeplacering i Färgelanda.

 En fil andraplats på en av årets alla tävlingar. Just denna bild är från årets sista likala dressyrtävling. En procent på 69,33 och en andraplats.

Detta sporrade ju självklart vidare så snart bar det av på en lokal dressyrtävling i Grästorp. Där kom vi på en 6e plats (efter lite felräkningar) på dryga 64%. Detta blev starten till vår tävlingssäsong som sträckte sig från april till november. Det vbar upp- och nedgångar, många fina procent och placeringar, och ett par rejäla magplask. Under hösten befäste vi LB-klasserna och avsluta säsongen med att starta en LA:1 på klubbnivå med 67,11%. Efter denna insatts blev det en välförtjänt viloperiod för Tonian, för att nu sättas igång för att börja befästa LA-rörelserna mer.

Det har totalt blivit 8 placeringar och 3 clear rounder


Här är 6 av dem, ytterligare en andraplats och en vit rosett (7 plats) tillkom efter sista tävlingshelgen.


Meloras år har varit desto mer kämpigt. Under våren stog hon på "tillväxt" och mådde väldigt bra. På sin årsdag var hon ca 157cm i mankhöjd vilket efter uppskattningstabeller ger en total mankhöjd i vuxen ålder på ca 174 cm. Perfekt tänkte jag!

Då mitt bete på min nya gård var knapert bestämde jag migf för att skicka iväg henne på bete, ett beslut jag kommer ångra för alltid. Först var hon ett par veckor hos en kompis, där hon hade det mer än bra! En helt perfekt tid med bra omsorg och treligt sällskap. Vidare därifrån åkte hon till unghästbetet. Under de korta 3,5 veckorna hon stog där så han hon magra något kopiöst, samt bli halt. Första gången jag hälsade på henne, efter ca 1 vecka var allt bra, men när jag sedan kom andra gången så stog jag och grät i ahgen. Hon var halt, sårig vid hoven och mager. Jag tog hem henne så fort jag kunde, men skadan var redan skedd. I och emd att hon magrat så hade hennes imunförsvbar försämrats, och såret vid hoven hade blivit infekterat. Detta hade sedan letat sig in i hovväggen och lett till White lines disease och kraftiga hålväggar orsakade av bakterier. Jag tog ut veterinär och hovslagare samma vecka hon kom hem till mig, började genast att fodra upp henne och lät henne stå i virkonbad varje dag. Tyvärr var det för långt gånget och jag fick ta henne till Ale djursjukhus drä hon opererades först ståendes, och sedan fick de söva henne och operera henne. Hon stog där i 10 dagar med gips på 3 ben. Därefter fick hon komma hem och vara hemma med gips i ytterliggare 14 dagar. Efter detta var det återbesök var 4e vecka, samt boxvila första månaderna och sedan sjukhage. Först i december fick hon komma ut till de andra hästarna. Och vilken lycka det var!! I slutet av sin konvalecensperiod var hon så pass svårhanterlig att jag var rädd att jag skulle få ta bort henne, men så fort hon fick komma ut till de andra hästarna och börja leva som en häst igen, så blevb hon snäll som en hundvalp. VArje dag skall hennes hovar spolas, och jag måste för alltid ha lite extra koll på hennes ben och hovar. men hon lever, och hon blir bättre och bättre hela tiden! Nu är hon 166 i mankhöjd ovh har ca 10 cm längre banben än Antonia, mätt upp till knäet. =)



Cescar har fått blivit pensionär, och även om han då och då går en runda i skogen med barnan i kvarteret, eller om någon kompis kommer på besök och vill ut på en lugn liten tur, så lever han och Fabiola ett pensionärsliv nu. Cescar är otroligt glad över att Melora är frisk igen, och de busar och leker väldigt mycket i hagen tillsammans. Underbart är det att se!



På min vackra gård har det hänt otroligt mycket detta året! Huset har blivit skrapat och målat, stallet som saknade inredning när jag köpte gården har fått vackra boxar från Jaba, gödselplatta och dörr från stallet direkt ut till den, grusad gårdsplan, foderkammare, inredd sadelkammare och en SPOLSPILTA! Den stora hagen är omgärdad av ett vackert trästaket och en paddock håller på att färdigställas. Det finns även vatten in till stallet, foderkammaren och självklart spolsåiltan. Det finns ytterlapor som är riktade så det är ljust även kvällstid runt stallet, värme (och el...) i sadelkammaren, varmvatten i foderkammare och spolspilta samt (dessvärre) sjukhage. Allt deta känns självklart helt magiskt. Och jag har enbart Mamma och Kent att tacka. utan dem hade inget av detta varit möjligt! Älskar dem!






Underhösten fick jag även jobb som instruktör på ERF, vilket rä otroligt roligt! Jag stortrivs med jobbet och det är underbart att få se utvecklingen som ryttarna genomgår från gång till gång!

Jag har under året fått många nya kompisar och vänner, inte minst Linda, Josefine och mina fantastiska grannar Edel och Roland!

Så sammanfattningsvis kan man konstatera att trots motgångar så har det varit ett väldigt bra år, allt som allt. Detta året, 2012 hoppas jag skall bli ännu bättre!