En allvarlig fundering...
Jaha, idag har Tonian gått hårt. Först ett rejält dressyrpass i skogen. väldigt mycket övergångar, tempoväxlingar och sidvärts. Lite öppna och framför allt, lite sluta... =) Helt fantastisk var hon lilla damen!
Sedan, kom knasmatte på att jag lovat att hon skulle lånas ut till ett dressyrpass på ridskolan... så efter vår tur, var det vila i 40 min och sedan ett pass till...
Tjejen som red henne rider väldigt väldigt bra. Mjukt, konsekvent och noggrant. STOR skillnads på hennes ridning jämfört med de andra i gruppen!!!
Och här till min allllvarliga fundering... Ridläraren ville ju självklart ha lite info om Antonia, och jag berättade hennes livs historia.. så att säga. utbildning LB-LA, behöver stärkas i bakben, lätt för att bli för mkt uppåt och behöver gå framåt, bli otroligt kvick i hjälperna om man rider henne kvick. Behöver mkt övergångar och tempoväxlingar. Kan bra skänkelvikning men orkar inte alltid. Sedan sa jag även att hon vart riden ett pass idag, och att vi då lagt in lite sluta. Så om hon började pendla med rumpan så får man lite ignorera det i detta fall, bara rätta framdelen efter rumpan.
Så, detta tyckte jag var en bra grund till hurdan min pålla är.
Trots att det mest avancerade gruppen gjorde var lite svag skänkelvikning i valfri gångart utan krav på formen (öööh) så skulle Antonia tydligen drillas. Tagen bakdel och öppna... Var detta vekligen relevant?! Precis när jag sagt att detta är vad vi precis börjat med, något som VI håller på att utveckla? (gruppen i övrigt låg ju inte ens på den nivån ju!) Det kändes mest som att ridläraren ville köra över mig som ägare, och bevisa hur sanslöst duktig hon var, och hur fint HON minsan kan få min häst att gå... Snabb på att kommentera de "negativa" aspekterna, men kunde knappt få ur sig positiva ord... Om jag sagt att jag håller på att stärka bakdelen så är det ju för att jag HÅLLER PÅ att stärka bakdelen... och då kan man ju knappast förvänta sig att bakdelen ÄR jättestark...
När jag åkte därifrån var jag faktiskt lite ledsen... i söndags fick jag mycket fina vitsord om min häst av en utbildad dressyrdomare, och idag kändes det som att en ridlärare mer eller mindre tyckte att "jaja, det här var ju inget att ha".
Om man nu som ridlärare (eller vad man nu har som yrke) är så osäker på sig själv och sin egen kunskap att man måste hoppa på dem som håller på med samma yrke, då kanske man istället ska tänka på att byta yrke eller plugga vidare så man får ett större spektrum och kan vara trygg med det man vet? VARFÖR klarar vissa människor inte av att "inte vara världens bästa"?
Jaja, jag älskar min häst, och tycker hon går väldigt bra just nu. Bjuder fint, kan verkligen trampa under sig korta stunder, och vill verkligen! Åh vad jag älskar henne! Längtar tills nästa tur! Och så bra som Annika rider, så är det nog en trevlig (fast kanske lite trött) flicka att rida imorgon!
Och en lite rolig sak... När jag var och tävlade för två gånger sedan (i Hjo tror jag det var) så vart det lite kul i startfälten... Bredvid varandra på resultatlistan var två klasser, LB1 samt LA1 första omgången... där var det jag och en annan Johanna Som först låg 1a, sedan låg vi gemensamt på 4 plats ett bra tag =) Vidare var det en som hette Vith, och en som hette Grön (en av dem var i min klass har jag sett i efterhand)... Och, som bekant, så heter ju jag Bruun i efternamn... Kärringligan var framme... tant Bruun, tant Grön och tant... öööh Vit ;)
Är på nostalgiskt humör just nu, så håller på att läsa en massa Bröderna Hardy... Och nu till det löjligaste av allt... JAG HADE EN MARDRÖM INATT!! jag menar, jisses, det är ju barnböcker... =)
Sedan, kom knasmatte på att jag lovat att hon skulle lånas ut till ett dressyrpass på ridskolan... så efter vår tur, var det vila i 40 min och sedan ett pass till...
Tjejen som red henne rider väldigt väldigt bra. Mjukt, konsekvent och noggrant. STOR skillnads på hennes ridning jämfört med de andra i gruppen!!!
Och här till min allllvarliga fundering... Ridläraren ville ju självklart ha lite info om Antonia, och jag berättade hennes livs historia.. så att säga. utbildning LB-LA, behöver stärkas i bakben, lätt för att bli för mkt uppåt och behöver gå framåt, bli otroligt kvick i hjälperna om man rider henne kvick. Behöver mkt övergångar och tempoväxlingar. Kan bra skänkelvikning men orkar inte alltid. Sedan sa jag även att hon vart riden ett pass idag, och att vi då lagt in lite sluta. Så om hon började pendla med rumpan så får man lite ignorera det i detta fall, bara rätta framdelen efter rumpan.
Så, detta tyckte jag var en bra grund till hurdan min pålla är.
Trots att det mest avancerade gruppen gjorde var lite svag skänkelvikning i valfri gångart utan krav på formen (öööh) så skulle Antonia tydligen drillas. Tagen bakdel och öppna... Var detta vekligen relevant?! Precis när jag sagt att detta är vad vi precis börjat med, något som VI håller på att utveckla? (gruppen i övrigt låg ju inte ens på den nivån ju!) Det kändes mest som att ridläraren ville köra över mig som ägare, och bevisa hur sanslöst duktig hon var, och hur fint HON minsan kan få min häst att gå... Snabb på att kommentera de "negativa" aspekterna, men kunde knappt få ur sig positiva ord... Om jag sagt att jag håller på att stärka bakdelen så är det ju för att jag HÅLLER PÅ att stärka bakdelen... och då kan man ju knappast förvänta sig att bakdelen ÄR jättestark...
När jag åkte därifrån var jag faktiskt lite ledsen... i söndags fick jag mycket fina vitsord om min häst av en utbildad dressyrdomare, och idag kändes det som att en ridlärare mer eller mindre tyckte att "jaja, det här var ju inget att ha".
Om man nu som ridlärare (eller vad man nu har som yrke) är så osäker på sig själv och sin egen kunskap att man måste hoppa på dem som håller på med samma yrke, då kanske man istället ska tänka på att byta yrke eller plugga vidare så man får ett större spektrum och kan vara trygg med det man vet? VARFÖR klarar vissa människor inte av att "inte vara världens bästa"?
Jaja, jag älskar min häst, och tycker hon går väldigt bra just nu. Bjuder fint, kan verkligen trampa under sig korta stunder, och vill verkligen! Åh vad jag älskar henne! Längtar tills nästa tur! Och så bra som Annika rider, så är det nog en trevlig (fast kanske lite trött) flicka att rida imorgon!
Och en lite rolig sak... När jag var och tävlade för två gånger sedan (i Hjo tror jag det var) så vart det lite kul i startfälten... Bredvid varandra på resultatlistan var två klasser, LB1 samt LA1 första omgången... där var det jag och en annan Johanna Som först låg 1a, sedan låg vi gemensamt på 4 plats ett bra tag =) Vidare var det en som hette Vith, och en som hette Grön (en av dem var i min klass har jag sett i efterhand)... Och, som bekant, så heter ju jag Bruun i efternamn... Kärringligan var framme... tant Bruun, tant Grön och tant... öööh Vit ;)
Är på nostalgiskt humör just nu, så håller på att läsa en massa Bröderna Hardy... Och nu till det löjligaste av allt... JAG HADE EN MARDRÖM INATT!! jag menar, jisses, det är ju barnböcker... =)
Kommentarer
Trackback
